Jag är hemma nu, hem-hemma liksom. Annars är jag för det mesta i Uppsala, men nu har jag långledigt inför julen. Dagarna flyter på, och jag känner. Plötsligt angår livet mig igen.
Och jag tror att jag är kär. Det pirrar så där i magen när jag ser honom. När jag dansar med honom. Det där leendet och marken under mina fötter gungar. Och allt känns bara jättehärligt.
