Till dig som ser självmord som enda utväg

Idag tror jag på livet!
Men för några månader sedan tänkte jag annorlunda.

För ett halvår sedan ville jag inget hellre än att slippa ifrån det helvete jag levde i. Ångesten, skulden, skammen. Det var mer än jag orkade bära. Jag såg ingen annan utväg än att ta mitt liv. Jag var övertygad om att det vore bäst för alla. Jag kände mig oerhört ensam och trodde att läget var opåverkbart. Jag var säker på att jag aldrig mer skulle få uppleva glädje, och dagligen tyngdes jag av tankar att jag inte förtjänade att leva. Det som började som flyktiga tankar fick allt starkare fäste i mig. Jag skulle dö.

Idag är jag oändligt glad att jag lever. Jag tar hjälp när jag hamnar i situationer som blir mig övermäktiga. Jag kan idag se att jag, liksom alla andra, förtjänar ett bra liv. Att vara stark är inte att aldrig falla utan att orka resa sig igen. Det är modigt att våga ta hjälp.

 
Mitt liv är långt ifrån perfekt (vad är perfekt?) och jag vet att jag har lång väg kvar för att bli kvitt min depression. Men jag är en god bit på väg och tror att jag kan komma att få det liv jag önskar. Hade någon för fyra månader sagt till mig hur radikalt mitt tankemönster skulle ändras, och hur otroligt mycket bättre jag skulle må bara några månader senare hade jag inte för mitt liv kunnat tro det. Idag kan jag se att jag nog egentligen aldrig ville dö, utan bara komma ifrån det helvete jag inte såg någon väg ur.

Det jag vill säga med det här inlägget är att det psykiska tillståndet är föränderligt; DU kan få ett fullgott liv även om det för stunden känns nattsvart. Du är unik och ingen annan kan någonsin ta dig plats, fylla ut det tomrum du lämnar efter dig. De människor du har runt omkring dig bär med sig din död hela livet. Deras liv blir aldrig någonsin vad det tidigare varit. Många känner sig övergivna och svikna. Bryr du dig om dem är det din skyldighet att söka och ta emot hjälp. Det är din skyldighet mot din omgivning, dig själv och livet. Det finns inget problem som är så stort att man inte kan reda ut det även om det kan kännas så.

Det är en inre kamp mellan liv och död, och Du är den enda som kan ta initiativet att bryta den onda cirkeln. Du måste göra ett aktivt val; att kämpa för ditt eget liv. Glöm aldrig att Du är värdefull! Det kommer en dag då du är tacksam för att du inte gav upp.

Den onödigaste döden får inte ta fler liv.

Jag vill att just Du ska fortsätta kämpa och LEVA.
Du är livsviktig.